13 -22 maj 2019
Att ta sig till Evenskjer – så reste vi
Tåget, resan fick bli med tåget. Egentligen finns det inget alternativ, det är med tåg vi tar oss fram när resmålet är 180 mil bort. I klimatångestens tid är det en utmaning att skaffa biljetter. Det är faktiskt riktigt roligt att inse att biljetterna tar slut fort. Biljettbokningen skulle ske tidigt på året, mer för att vi skulle få resan inbokad och bestämd. Tur var väl det för biljetter i maj, till Narvik, med sovvagn, visar sig vara en bristvara. Med avgång måndag kväll. Inte vad vi trodde.
Att åka med nattåget är som ett litet äventyr. Ta tåget genom vårt avlånga land. Ständigt skiftande vyer och landskap utanför tågfönstret. Bara att luta sig tillbaka, dricka SJ kaffe och ta det lugnt, läsa och ha det skönt. Vi reser i maj, i Skövde där vi stiger på tåget, har våren kommit långt. Efter en ovanligt varm inledning i början av maj, har det börjat grönska ordentligt. Styvmorsviolerna blommar och ladusvalan har kommit på västkusten. Vi reser ifrån våren. I Boden har björkarna inte börjat slå ut och det finns snölegor kvar i skogen. Några sångsvanar har dock anlänt till de småsjöar som vi far förbi i landskapet utanför.
Sträckan Abisko- Narvik bjuder på spektakulära och skiftande vyer. Under natten har det snöat i Riksgränsen. Det är nyskottat på perrongen. Väl inne i Norge så går tåget längs Rombaksfjorden, vi färdas jäms med dramatiska stup, vattenfall, fjäll och glaciärer. Utsikten är storslagen. Resenärerna vrider på huvuden likt ugglor, allt för att inte missa något.
Vi kommer till Narviks station på utsatt tid, blir upphämtade av Martin och sen har vi en bilfärd på 7 mil till Evenskjer. Det är Martin som är anledningen till resmålet och den kombinerade besöks och fotoresan. Martin är son till Kerstin och jobbar för tillfället i Evenskjer.
Så vi tog tillfället att besöka ett ställe som vi aldrig hade kommit till annars.
Evenskjer ligger i Ofoten, det är ett fint litet samhälle och det fungerar hur bra som helst att ha som utgångspunkt för vidare äventyr i trakten. Det går också fint att resa vidare till Lofoten och Vestrålen. Att stanna i trakten gör ingen besviken, lugnt, fina vyer, fina öar,många vandringsleder, inga turister, många havsörnar och höga fjäll.
Utflyktstips – Ställen vi besökte
Sandstrand – Vi följde den fina vägen längs nordsidan. Körde förbi kritvita sandstränder och en underbar utsikt över havet. Stannade vid Tovik och gick en sväng på stranden. Ejdrarna ligger ute i fjorden, men det är inte så många nu i maj månad. Förmodligen ligger de på ägg nu. Vi kan notera att alla buskar och småträd är väl betade av älg. I går kväll på bilturen från Narvik såg vi många.
När vi stannar och fikar, då klänger bergfinkarna runt i buskarna och söker efter knoppar. De är i sin rätta miljö. Fjällheden går nästan ända ner till vattnet, vi stannar och tar fram vårt kaffe, stannar länge i den fina fjällsluttningen. Vi är nästan längst ute på udden, nästan där vägen tar slut vid Forneset.Solen skiner, vi hör humlor och försöker få dem på bild, men de är hungriga och det finns inte mycket som blommar. Det är kråkbär som finns på menyn nu och de är svåra att nå om man är en liten humla. När vi går vägen tillbaka får vi syn på en havsörn som sitter i ett träd och spanar. Stora är de, större än man tror. Vingslagen hörs när hen lyfter. Mäktigt.
Hårberget – 399 möh. Fin vandringsled upp till toppen, underbar utsikt. På vår tur så ligger snölegor kvar längs stigen och där vi går är det inte många dagar sedan snön smälte. Vindstilla och klarblå himmel, det är då vi hör dem, ett knarrande och sen ser vi dem gå iväg över snölegan, gå över några stenar och sen gömma sig bakom klippblocken. Fjällripor, så fina och så välkamouflerade.
Upp till toppen kommer vi och kan beundra utsikten över Lavangsfjorden och Tjeldöya, en fin kvällspromenad. På vägen ner möter vi några norrmän som är ute på en liten kvällspromenad med hunden. Förstår varför norrmän har bra kondition.
Grytöya – En pärla – Nära Harstad. Det går en bilfärja ut till ön. Vi startade tidigt på morgonen, en stilla,dimmig och fin morgon. Båten tuffar lugnt över vattnet, framme på Grytöya, hamnar vi vid foten av fjället Nona, toppen är på 1012 möh, den ser vi inte i dimman, men dalen som går in jäms med fjället ser inbjudande ut för vandring, den försvinner upp i dimman och det kanske väntar överraskningar där. Vi fortsätter ut till udden , till Grötavear. Ett fantastiskt landskap, den gamla stensatta vägen går genom hedlandskapet. Under de första hundra meterna för vår vandring har vi sett fjällripa, hermelin, skogshare, havsörn och korp. Det blir en vandring på några kilometer och sedan kaffe. Vi sjunker ner i ljung och mossa, spanar över havet. strandskatorna går omkring på stenstranden, toppskarvarna dyker i havet och havsörnen drar förbi udden och kollar läget. Hon vet nog att vi är där.
Heldag på ön och dagen går fort. Alltför fort, det finns så mycket att se.
Kveöya – Kveöya ligger i Kveafjorden på vägen ut mot Vesterålen. En till vacker fjord. Vi kör längst ut på udden, parkerar bilen och vandrar sedan stigen som går utmed det lilla berget. Toppen är bara på 267 m, så någon ansträngande vandring är det inte, mer lagom för en fikapaus. Utsikten är fantastisk, vädret likaså. Vi stannar länge, sitt bland lavar och fjällbjörk, tittar på fjällen, havet, himlen och filosoferar. Tiden går, humlorna flyger. Om man vill ha mer vandring än kaffe, så går det utmärkt att gå stigen över berget och sedan ta vägen tillbaka till udden där vi parkerade, en vandring på drygt en mil. Under eftermiddagen stiger temperaturen till 21 grader, passar bra för både bad och glass.
17 maj
Det ingick inte i planerna att vara i Norge den 17 maj, men så blev det. 17 maj i Harstad, det var fest, hela dagen . Att det var stort i Norge med 17 maj, det visste vi, men att det var så stort det blev en ny lärdom. Var och varannan norsk innevånare hade klätt sig i folkdräkt och med den kom feststämningen. Vilket firande. Jag insåg att jag inte hade rätt kläder för 17 maj. Men iklädd vandrarkängor och mina finaste jeans, så fick jag dock följa med till Harstad. Solen lyste från en klarblå himmel och alla fik var fullsatta. Efter mycket letande hittade även vi en plats i solen, med glass och kaffe så klart.
Härligt boende
En stuga vid stranden, där bodde vi. Fiskmåsarna och gråtrutarna går omkring på stranden, bara några meter från stugan. Vyn över strand, fjord och fjäll är oslagbar. Och vi är ensamma. Tillvaron blir inte sämre av att det är 17 grader varmt några kvällar när vi är där, kvällsöl på altanen. Solen går inte ner.
Sista kvällen
Våra dagar i Evenskjer med omnejd blir fyllda av fint väder, fina turstigar, fina små toppturer, fåglar och humlor. Goda middagar och fina kaffestunder.
Vi har varit på många utefik. Vår sista utekväll tillbringades på Martins balkong, 17 grader. Ölen var kall och stämningen varm. Imorgon blir det tåg.
Fina dagar i norr. Många små äventyr med fina kaffepauser. Vilket av fikaställena skulle du helst vilja besöka?
