Det är en solig dag i april. Efter en kall morgon stiger värmen på ett så där typiskt vårlikt sätt. Solen värmer de flesta själar. Vi tillbringar en hel dag vid Hornborgarsjön. genom att bara strosa runt utan att egentligen leta efter någonting speciellt, upptäcker vi att hela naturen sjuder av vår aktiviteter.
Gladorna svävar i skyn, lövsångaren som precis flyttat tillbaka till sitt sommarland sjunger i alkärret. De mörka jordhumlorna surrar runt i en måbärsbuske. I den finns det små blommor, bjuder nog på lite av den nekar som finns att finna just nu. Så många små varelser som finns precis där vi är. Att stanna i stunden och upptäcka, allt finns där, det är bara våra sinnen som ska fånga upp allt liv. 
När dagen går mot sitt slut och vi är fyllda av naturupplevelser stannar vi till vid ett vassbälte vid kanten av Hornborgasjön. Och där är den, den lilla lilla sävsparven.  Sävsparven hoppar systematiskt runt nere på den kladdiga lerbotten i vassbältet och undersöker, letar och försöker hitta något gott.
Försiktigt, mycket försiktigt rör vi oss längs vasskanten, allt för att inte skrämma den. 

Den lilla bruna sävsparven tycks veta att vi är där, men vet samtidigt att den har oss på ett betryggande avstånd. Därför fortsätter den sitt ivriga letande efter delikatesser i den leriga sjöbotten. Plötsligt flyger den upp och sätter sig på ett vasstrå. För oss ser det ut som den spanar runt omkring och pysslar med sitt vasstrå.
När jag kommer hem och tittar på de bilder som jag tagit så ser jag att den har tagit med sig sin lilla läckerbit upp i strået. Där packar den upp innehållet och slukar larven i ett stycke. 
Kvar finns bara ett rör.

En liten händelse i det stora, sävsparvens födosök.

Vad kan det vara som den hittade, en larv som bor i ett rör, fjädermygglarv? Någon som vet ?