Massor av Tallbitar

Det blåser, det regnar, det öser ner, fötterna sjunker ned till stövelskaften i leran.Vi reser ett vindskydd för de nysatta äppelträden, det ska bli en ny äppelodling på Kållandsö. Skotten är av en tysk sort som aldrig odlats i Sverige förut, Sonnenglanz. Äpplena ska bli saftiga och klargula. Det kommer att bli en lång höst och vinter och färgerna är allt annat än klargula. Gråa är vad de är.

Det kommer ändå något som är så färgglatt denna vinter, i veckan, den sista i oktober, rapporterades det att 563 tallbitar flugit ut över Vänern från Hammarö, Karlstad. Idag vid äppelodlingen ganska nära Läckö slott ser vi de första. De äter rönnbär. Se så där, nu är de här, bara att leta bland alla träd med röda bär. Så lätt blir det nu inte, fåglarna är tystlåtna och kryper oftast omkring högt uppe i träden. Jag går och lyssnar bland oxlar och rönnbärsträd i Lidköping och någon gång hör jag dem. Jag får inte nog av att titta på dessa vackra fåglar, papegojliknande och försiktigt kringklättrande i träden. Hanen har en färg anstruken i karminrött, honan och ungfåglarna skiftar i ockragula och gröngråa färgnyanser.

Efter lite letande ser jag att 1942, 1954, 1976, 2000, 2012 och nu 2019 har varit år då tallbitarna sökt sig söderut. Det borde vara fler år, vi får fortsätta att söka i litteraturen.  

Att fotografera de nästan tama fåglarna borde ju gå bra, de är bara tyvärr för högt upp. Den enda möjliga lösningen blir till slut att ta en stege på axeln och gå bort till oxlarna utanför badhuset, där jag fick rapport om att de höll till. Med stegens hjälp kunde jag komma i någorlunda jämnhöjd och få några bilder på de så vackra fåglarna. Hanen nästan lingonröd och honan om än inte klargul som äpplet Sonnenglanz kommer att bli i höst, men djupt ockragul.

Har du sett någon tallbit i vinter?