Den ensamma tranan kommer glidflygande och spanande mot åkern vid ”Trandansen”. Var kommer hon ifrån? Vem söker hon och vart ska hon resa? Inte konstigt att man undrar vem av alla dessa idag räknade 11 800 tranor som hon kommer att fortsätta sin färd med. Jag tänker på tranparet där hemma vid stugan i Rackeby. I fjol skymtade jag deras unge i vasskanten på en av mina ensamma paddelturer i Rackeby skärgård. Tänk om den här tranan är en av dem som inte ska längre än så. Tänk om det är hon som gläder oss med sitt trumpetande under vindstilla sommarkvällar, eller föralldel skrämmer mig från vettet när jag paddlar för nära just hennes vassrugge i skymningen. Trumpetsstöten kommer då plötsligt och överrumplande, nära och helt utan sordin.
Det är fredag och vi har helt enkelt tagit ledigt från jobbet för att vara vid Hornborgasjön idag. Det blir en härlig dag, först vid Trandansen sedan vid Fågeludden och Ytterbergs udde. Därefter en promenad vid Hångers udde och sedan tillbaka till Trandansen igen. Vid Trandansens naturrum köper jag den helt nyutkomna boken ”Botaniska besöksmål i Västergötland”, som jag har väntat och längtat efter den.
Vi åker från Trandansen till vid fågeludden. Där går vi till ”Doppinggömslet” en liten bit bort utefter vandringsleden mot Ytterberg. Inga doppingar på nära håll men i tubkikaren kan vi se svarthalsad dopping, gråhakedopping och skäggdopping. Det är tre av de fem doppingarter som häckar i sjön. Vårlöken blommar och två vinbärsfuksfjärilar fladdrar utefter stenmuren vid stigen på väg tillbaka. Vid Pagoden ägnar vi oss en god stund åt att titta på gråhakedoppingen som simmade så orädd och nära spången vi stod på.
Nu kör vi till parkeringen vid Hånger och går promenadslingan som går förbi fågeltornet nere vid Hångers udde. Vårljuset är starkt och skarpt. Sälgen blommar och i motljuset blir den alldeles vit. Aspen blommar också och jag tänker på ”vasse aspe” för att komma ihåg hur knopparna ser ut. Vassa så man nästan kan sticka sig på dem. Det är en så fin promenad i hagmark med ekar och med gamla, breda stengärdsgårdar. Stenskvättan har kommit och kikar på oss från en stor sten i gärsgården.
Staren sjunger i den blommande aspen. Staren som härmar så bra och är så rolig att lyssna på. Han berättar förstås att han tänker sätta bo och att han mött skapligt många andra sjungande fåglar som han låter sången präglas av.
Vid fågeltornet nere Hångers udde är sikten fin utöver sjön, listan på fågelarter blir lång. Tre doppingarter, krickor, vigg, brunand, havsörn och fiskgjuse. I en ek sitter en flock om ca 50 vinterhämplingar. I tubkikaren syns hämplingarna så tydligt och den lilla gula näbben som är karaktäristisk för arten framträder. Vad roligt, jag har bara hört eller sett vinterhämplingar på långt håll förr. Vi går ner från tornet och jag ser att två ”sångsvanar” flyger över. Är det förresten svanar, de flyger lätt och liksom luftigt. Jag tar en bild för säkerhets skull. Jag säger till min man Jonas och till Magnus att det nog är ägretthägrar. Jonas säger att det tror han inte, men han ska titta på bilden i bilen där det är mörkare så man ser bättre på kamerans display. Det gör han. Det är ägetthägrar. Jubel.
På väg tillbaka till Trandansen i närheten av Fäholmen stannar vi vid några dammar för att spana efter svarthakedopping. Vi ser en på långt håll. En flock snatteränder lyfter och flyger genom den ännu inte lövbeklädda snårskogen. Vårljuset får vingarna att se nästan vita ut och de snattrar lite med varandra.
Vi är tillbaka vid Trandansen och Bjurum. Vi köper två varmkorvar med bröd i hembygdsgården. Den ensamma tranan, är hon kvar här eller är hon på väg till någon avlägsen nordlig myr eller kanske rentav till vassruggen därhemma?
